Ännu en vårdhundsvecka

Nytt boende, nya intryck! Detta att vi i starten av vårdhundprojektet  går till alla demensboende och presenterar oss känns bra.
 Jag bildar mej en uppfattning om vad som känns bra för just detta boendet. På det boende vi var denna veckan stod det ganska snart klart vad vi skulle lägga vår energi.

Sjuksköterskan som är omvårdnadsansvarig var med under första dagen. En av männen på boendet brukade normalt inte ge några bevis på känsloyttringar, pratar inte ofta, det är sällan som personalen ser honom skratta berättar hon.
Mannen reagerade så positivt på Rasmus så att personalen blev glatt överraskade.Vi bestämde att här var en remiss självklar.

Jag ska ge några exempel på vad vi gjorde. I starten lät vi Rasmus sitta i mannens knä. Här lägger vi alltid en fårfäll i knäet på brukaren. På så sätt upplever hunden en trygghet och det känns troligtvis bra för brukaren (ur hygienisk synpunkt). Rasmus och mannen fick i lugn och ro lära känna varandra. Hunden är skolad att låta sig klappas och att sitta still. Mannen klappade Rasmus med ett leende på läpparna.

När jag kände att nu går vi vidare pratade jag med mannen och instruerade honom att nu skulle vi gömma en boll som Rasmus skulle leta upp. Mannen höll i bollen. Jag fick bestämma var vi skulle gömma den, det skulle vara enkelt så att vi säkert skulle lyckades på första försöket.

Rasmus väntade med lite iver och möda för det tog lite tid. Det var dock värt mödan för glädjen var stor när Rasmus kom tillbaka med bollen.
Det visade sig att gruppremiss var inte det optimala här. Dag två på boendet blev vi på det klara med att ytterligare en remiss skulle skrivas. Detta kommer jag att återkomma till ....

I huvudet på en vårdhund 1




Rasmus har ordet.

Idag var en dålig dag sett ur mitt perspektiv. Jag och Marianne fick ett återbud. Det blev några dryga timmars planeringsarbete.Jag försökte vid ett flertal tillfälle fånga hennes blick, men det hade jag inte mycket för. Det här med planering, dokumentation och statistik verkar viktigt.Jag för min del jobbar på ett helt annat sätt. Det ena behöver inte förskjuta det andra kan jag tro. Hur som helst imorgon är en annan dag som jag tror blir bättre.

Memory

Här spelar vi memory


Personalen på ett boende har varit kreativa och hittat på ett perfekt minnesspel. Jag har tagit vanliga foton på Rasmus i olika situationer som jag tror skall väcka minnen som finns kanske sedan långt tillbaks i tiden. Jag tog t.ex en bild på Rasmus framför den kända äppletavlan på Äppeldagen i Kivik. Det visade sig att många hade mycket "äppelminnen". En del hade varit i Kivik. Sen var det sylt och saft och paj, ja jag vet inte allt.
Memoryt går alltså ut på att jag har två likadana foton som vänds upp och ner och så skall brukaren leta upp och få ett par.
Oftast räcker det med  två par men en del har klarat fler.
I samband med detta en liten guldkornshistoria. Jag satt tillsammans med en dam och letade fem fel som jag beskrev i förra inlägget. Hon var jätteduktig och jag tänkte nu får vi ta lite större utmaning och tog fram memoryt. Damen granskade äppeltavlan och sa kritiskt, "där i hörnet fattas två äpplen". Antingen hade väl konstnären slarvat eller hade dom ramlat bort vad vet jag. Vaket var det i alla fall. Nästa år i äppeltid kanske vi är en liten delegation från Landskrona som granskar äppelkonstnären.