Efter en veckas vårdhundsarbete

Första veckan var vi på ett boende i cetrala Landskrona. Vi kände oss mycket välkomna. Vi funderade på hur vi bäst skulle planera vår dag.Det blir i början lite learning by doing.Vi kom tll våningen ca kl 09.00. Det visade sig vara bra. Personalen höll då på att hjälpa de boende med morgonbestyr,en efter en kom till frukostbordet. Jag och Rasmus satt då lite avsides och tog succesivt kontakt.Det visade sig vara en bra sammansatt grupp som vi jobbade med under tre dagar. Efter frukost satt vi vid bordet tillsammans . Vi tittade på ett foto av Rasmus som vi hade för avsikt att lämna kvar, för att kunna prata kring när vi gått och för att förbereda sig för nästa dag.Vi forsatte med att titta i Rasmus album. Korten har för avsikt att väcka minnen från förr. Sommarbild, julbild etc. Mycket minnen kom upp. En dam kom att tänka på sin tid i Lottakåren under kriget. Hon frågade muntert om vi kom ihåg frisyren Mariarufs. Ingen av oss som inte var med då kunde dra oss till minnes. En i personalen skulle googla på begreppet -fortsättning följer. I samband med att vi tittade på bilderna föddes tanken från en av personalen. Skulle vi inte kunna göra ett memory av bilderna på Rasmus. Detta var en utmärkt ide. Vi får skaffa kopior och börja spela memory , fortsättning följer.

Vi bestämde oss tillsammans för att under fruktstund kl 11.00 prova att göra lite aktivitetsövningar med Rasmus.
De mest aktiva gömde saker som Rasmus lätt letade upp. Vi gjorde även andra övningar som jag kommer att vid senare tillfälle återkoppla till.

Eter detta har jag sammanställt till berörda chefer. Vi har tillsammans kommit fram till att en gruppövning för att stärka kognitiva funktioner är relevant här. Minnesträning etc.

Första dagen i vårdhundsprojektet

Idag har vi gjort vår första arbetsdag som vårdhundsteam. Vi har varit på ett boende i Landskrona och gjort dagen lite gladare för några vårdtagare.
Här några bilder från Rasmus första stapplande steg som vårdhund.

Här ser vi ett minnesträningsspel. De boende gömmer godis under klossarna. Rasmus hittar snabbt!


Uppdraget fullgjort!

Välkommen till min nya blogg!

Hej!

Den här bloggen handlar om mig och min vårdhund Rasmus. Vi arbetar i Landskrona stad i ett vårdhundsprojekt.

Rasmus är en  liten pudel född 5 maj 2008

Jag Marianne är leg sjuksköterska med vidareutbildning i psykiatri och öppen  hälso- och sjukvård. Dessutom har jag akademiska studier i gerontologi.

Det senaste året har Rasmus och jag gått en utbildning till vårdhundsteam i Vårdhundsskolan hos Ingeborg Höök. www.vardhundskolan.se 

Vi blev diplomerat team den 2 september 2011 efter praktisk examination i Eslöv




Projektet i Landskrona stad pågår 19/9 2011-31/5 2012.
Som förberedelse har jag gjort ett intressant studiebesök i Stenungsund den 9 september- Läs min rapport nedan:
 

Har idag varit på ett givande studiebesök på Tallåsens äldreboende i Stenungsund. Jag ville innan jag påbörjar mitt arbeta med vårdhunden i Landskrona Stad träffa några representanter från en kommun där man kommit långt i sitt arbete med vårdhund. Efter rekommendation från Vårdhundskolans grundare Ingeborg Höök (psykiatrisjuksköterska i grunden) föll valet på Tallåsen.

Jag fick under en halv dag träffa vårdhundföraren Yvonne Thor, demenssjuksköterskan Lena Andersson samt enhetschefen Chatarina Lenander. Yvonne hade gått en ettårig utbildning på Vårdhundskolan. Hon bildade tillsammans med sin golden retriver Laban ett vårdhunsteam. Enhetschefen (sjuksköterska i grunden) Carharina hade gått teoridelen på Vårdhundskolan. Hon har en hund Siri som är liten spets som Yvonne nu höll på att pröva in med. Verksamheten har på kort tid vuxit så att en hund inte fyller uppkommet behov. Demenssköterskan Lena hade också teoridelen på Vårdhundskolan. Det var demenssköterskan som tillsammans med sjuksköterskor på boendet och i hemsjukvården skrev remisser. Man hade lagt upp det så att demenssköterskan initialt utbildat sjuksköterskorna en halvdag i skrivandet av remisser. Nu var hon vid behov ett stöd i upprättandet av remisser. Sjukgymnaster och arbetsterapeuter hade inte kommit så långt i remissutfärdande ännu. En arbetsterapeut nu gick en utbildning i teoridelen för att vara kontaktperson på den sidan.

Yvonne berättade vidare att hon också fick uppdrag av biståndshandläggare. Dessa skrev bistånd på att i eget boende ha kontakt med vårdhundsteamet. Hon ger ett exempel på vad det kan vara. Hon hade nyligen fått uppdrag att besöka en dam som var i stort behov av hjälp. Maken orkade inte längre sköta sin dementa hustru hemma. Biståndshandläggare och sjuksköterska hade försökt komma till hemmet för att övertyga paret om att en god lösning skulle vara dagvård. Det gick inte att få god kontakt. Yvonne tillsamman med hunden kunde dock närma sig på ett bra sätt . Det hela hade slutat med en bra lösning och att damen trivdes bra på dagvården där hunden också är viss tid. Man jobbar där med hundassisterad aktivitet(kollektivt) till skillnad från hundassisterad terapi (individuellt) som det kan vara efter en remiss som kan vara mera inriktad på viss funktion. Exempel på detta motiverande samtal, minnesträning etc.

Yvonne berättar att man på Tallåsen har en palliativ enhet. Här har vårdhundsteamet också kommit att spela stor roll. Hunden har haft en lugnande inverkan så att smärtstillande har kunnat minskas, vilket Yvonne tror beror på att oxytocin nivån (lugn- och rohormon) ökar. På så sätt har brukaren kunnat vara mera med i slutskedet av sjukdomen. Under den senaste tiden har några unga kvinnor gått bort. Här har hon och Laban varit ett stöd för barnen för vilka det varit lättare att hälsa på mamma när slutet närmat sig.

Demenssköterskan visade på skattningsskalor som var bra att ha till dementa när orden kanske inte finns och när det är svårt att beskriva vad man känner. Hon visade en skala med allt från glad sol till oberörd, ledsen, förtvivlad. Jag fick med mej en sådan skala. Kanske det är något vi kan använda oss av till stöd i utvärdering av vår insats.

Jag frågade om hur deras insatser dokumenterades. Den skedde i system liknande vårt. Man använde sig av sökord och skrev i HSL-journalen.

Yvonne berättar att begreppet tvångsvila efter ca 2 timmars sammanhängande arbete införts.  När hunden vilar kan tiden användas av vårdhundsföraren till dokumentation.

Som en parantes kan nämnas att man i Stenungsund liksom i Landskrona Stad använder sig av Taktipro. Man är mycket nöjd med de resultat man uppnått. En undersköterska arbetar med Taktipro på remiss och bistånd.