Åter på jobb

Rasmus pigg och glad igen. Idag besökte vi en dam som får stå som exempel för det goda samtalet. Det har berättats att när denna dam kom till boendet var hon nerstämd saknade maken som sedan en tid tillbaka är avliden.
Rasmus hoppade genast upp till låt oss kalla damen för Ellen. Lade sig tillrätta med nosen på Ellens bröst. Hon låg under hela besöket och vilade i soffan.
I början av vårdhundsprojektet var jag lite ivrig, hade saker i min ryggsäck, som skulle vara bra för att förstärka minnen, bidra till aktivitet m.m.Jag har lärt att ibland kan allt det där ligga kvar. Att få klappa, småprata är fullt tillräckligt ibland. Idag var det så.
Ellen började berätta att hon var så nöjd med livet nu. Hon ville gå vidare sa hon. Jag sa inte mycket. Ellen klappade och pratade. Hon började berätta om sin avlidne make . Visade mej ett foto. Jag tittar alltid på det innan jag skall gå ut och äta sa hon. Hon sa så mycket som jag skulle vilja återge här. Det är svårt att komma ihåg allt. Mellan raderna kunde jag ana att dettta var ett gammalt strävsamt par. Jag sa det också till henne.


Publicerat i Allmänt
#1 / / Carolin:

Åh så härligt att läsa! Har inte riktigt förstått vad det är du gör Marianne. Inte förrän nu! Vad glad man blir av att läsa dina uppleveser med Rasmus och alla människor ni får möta. Ha ne fin dag.