Återträff
Sen ett par år tillbaka har vi denna tradition att ses ett par gånger per år.
Idag var det extra kul, för en av oss var det första gången på återträffarna. Irene har av förklarliga skäl inte varit med. Hon flyttade till Gävle för länge sen och tappade kontakten med oss andra.
Hittade oss på facebook.
Vår gemensamma nämnare är alltså Varberg och att vi under många år var ett kompisgäng.
I lite olika konstellationer genom åren.
Ett bord på stadshotellet väntade oss.
Detta stadshotell vid Varbergs torg som ändrats en aning sen vi var där på nattklubb. Därvidlag kan vi också känna gemenskap.🙈
Tre timmar är en kort tid men det blev ändå mycket sagt.
Hur många har föräldrar kvar frågade Irene. En i gänget har båda föräldrarna kvar. En har mamma kvar. Vi känner ju alla till varandras föräldrar och minns en stund.😇
Irene pigg o glad, var sej lik på alla sätt. Jättelätt att ta upp tråden och fortsätta där vi slutade.
Konstigt men så kändes det. Jag tror för alla.
Bordet vi fick var ett stort runt bord så det blev ett bra samtal där alla som jag tror kände delaktighet.
Reda ut alla konstellationer blir svårt. Jag får bena ut detta genom att beskriva min relation till alla runt bordet.
Vi börjar med Irene som idag är på premiär och därför speciell.
Irene
Irene har vuxit upp i Varbergs södra delar så jag har nog alltid vetat vem hon är. Hon är ett år yngre än vad jag är men vi gick i samma folkskola.
Där har jag inte mycket minne av henne. Det är nog så tror jag att man spanar in dom som är lite äldre.
Dom små ägnas inte mycket uppmärksamhet.
Ett år där är mycket mer än nu när vi alla är pensionärer eller som någon valde att uttrycka det tidsmillionärer.
Irene gick på realskola och gymnasium.
Jag gick på flickskolan. Vi hade gemensamma symöte under en period. Det syddes inte mycket.
Dracks te och åts mackor. Idag drack vi inte te.
🍷🍷🍷🍷🍺🍷🍺
Min största relation till Irene är att vi har gått sjuksköterskeskola tillsammans. I Borås. Vi bodde på elevhem. Detta skulle ta för lång tid att skriva om. Konstaterar bara att det var en härlig tid. Kanske inte alltid tyckte det då. Mycket plugg och
oro så klart för nya saker. Sånt glömmer man och kommer ihåg det roliga. Så är vi funtade vilket är bra.
Närmast Irene sitter Britt-Marie.
Britt-Marie
Britt- Marie har vuxit upp i Norra delarna av Varberg. Hon gick som Irene på realskola. Jag tror att vi lärde känna varann senare. Kanske i parken på kasedans (skånska för pardans) Vi har hållit kontakt genom åren. Träffats med barnen. Nu har hon
en dotter i Helsingborg där jag bor. Vi tycker båda om att gå på teater och utställningar. Vi ses där ibland och tar del av kulturutbudet.
Rose-Marie
Rose-Marie har inte sina första år i Varberg utan kom hit från Linköping. I folkskola har jag inte så mycket minnen av henne.
Våra vägar korsades i flickskolan. Roliga år. Här hängde vi mycket som mitt barnbarn hade uttryckt det.
Hon hade en liten sladdlillebror som jag och en annan i gänget (som snart skall redovisas) tomtade för. Denne lille bror hade huvudet på skaft . "Tomten har Mariannes ring"
Några år känns det som vi kom lite ifrån varandra.
Rose-Marie fick sitt första barn tidigt. Vi levde där i 10 år i skilda världar.
Vi tog igen det när jag kom in i saft och purelandet.🍼🍌
Rose-Marie
Rose-Marie (Tjosa) Vuxit upp på Söder. Har funnits med länge Liksom Irene ett år yngre så fick ingen uppmärksamhet i folkskola.
Gick tillsammans på flickskola. Har bott kvar i Varberg. Titt som tätt träffats vi på torget.
Varbergarna går på Torget onsdag o lördag. Jag som sommarvarberbergare missar sällan en torgdag.
Mariann
Mariann min namne. Vuxit upp på norr. Flyttade till mitt kvarter jag tror i sjätte klass. Vi blev dock inte klasskamrater. Hon kom till parelellklassen.
Vi blev kompisar i samband med att vi konfirmerades.
Sen flickskola o sjuksköterskeskola. Vi är båda ensambarn. Tror vi nånstans på vägen adopterade varann. Vi var rumskompisar på elevhemmet i Borås.
Sist men inte minst.
Eva
Eva som nog är den som varit längst i mitt liv.
Kanske redan som embryo .Våra mammor var goda vänninor redan sen hedenhös känns det som.
Dom var arbetskamrater o vänninor då för längesen.
Min pappa var smalfilmare. Han har fångat när vi gick till vår första skolavslutning. Eva i blå klänning .
Rosa var min färg för dagen.
En i gänget Maggan var inte med för hon var på en resa.
