Rasmus

Rasmus kom till oss för 14 år sen. Det hade blivit
lite för tyst i min smak när barnen lämnat för egna liv.
Då kom längtan jag kanske närt ett tag att skaffa en hund
Vi gick till en familj som hade ett antal  pudelvalpar
till salu.
Vem kan motstå en gullig valp. Jag var redan såld
och Lasse föll till föga.

När sommaren stog för dörren kom Rasmus till oss.
Vid denna tiden jobbade vi båda. Vi skaffade en dagmatte.
Efter ett tag sa hon upp sig p.g.a. familjeskäl.
Rasmus fick följa med till jobb. Jag hade kontor på
en demensvåning. Snart sökte han sig ut bland de boende. Han följde mej i mitt arbete. Det föll väl ut.
Landskrona kommun ställde upp och bekostade en 
vårdhundsutbildning.
Under mitt sista år gjorde vi ett försök. Kunde en vårdhund påverka livskvalité för dementa?
Vi fick ett bra resultat. När vi slutade anställdes en annan vårdhund.
Jag bloggade under vårt projekt.
För den intresserade hänvisar jag  till bloggen.

www.rasmusochjag.blogg.se

Så gick åren. Vi har varit pensionärer några år både
Rasmus och jag.
För några veckor sedan blev Rasmus förändrad.
Fick hunger över det normala. Blev lite trött och fick flåsig andning.
Träffade en veterinär för ett par dagar sen.  Dom tog ett antal prover på Rasmus.
När vi fick svaren visade det sig att Rasmus hade fått diabetes. Detta tillsammans med en dålig höft 
och hög ålder blev vi rådda att låta honom somna in. Så tungt men det hade blivit en tung och jobbig behandling för honom.