Mitt nya liv.....

Idag träffade vårhundsteamet en man som inte har svenska som sitt modersmål. Ofta är det så att den svenska man har hunnit lära sig försvinner med stigande ålder och kanske begynnande demens.
Då händer det naturligtvis att i frustration reagerar man med agression. Stor känsla av utanförskap.
En i personalgruppen föreslog att vi skulle besöka låt oss kalla mannen för Dimitri.
Det blev ett lyckat möte mellan Rasmus och Dimitri. Dimitri hade även dålig syn. Rasmus sig till rätta. Kände nog instinktivt att han skulle vad vi säjer "bara vara"
Vi slog fast att ses igen. Till nästa gång skulle kontaktmannen leta rätt på ett antal glosor. Hund .Klappa. Bra.