Femte barnet var också lurvigt
Nu blir det. Femte barnet var också lurvigt.
Precis som att ha en baby känns det att ha en valp.
Vår flock är nu bestående av matte,husse och storebror Rasmus o lille lille Moltas.
Moltas är en Cavapoo.
Storebror Rasmus är en pudel.
Dessa två skall nu lära känna varandra. Kanske får vi lite fostringshjälp.
Rasmus är en klok herre som under sitt yrkesverksamma liv jobbade som vårdhund.
Gjorde mycket nytta i demensvården. Den perioden
har jag dokumenterat i dennna blogg.Kanske någon
är intresserad då blir vi såklart glada Titta då i arkivet från 2011 och framåt.
Med Moltas har jag inte dessa ambitioner,då vi båda är pensionerade nu.
Därmed inte sagt att vi ligger på latsidan. Vi är
engagerade i Röda korset.
Roligt att ha något meningsfullt både för Rasmus och mej.
Där finns mycket att vara behjälplig i läxhjälp,
språkcafe, många människor är ensamma och i behov av besöksvän.
Tyvärr kom Coronan och förändrade allas vår vardag.
Har provat på både besöksvän och språkcafe.
Hundar kan vara behjälpliga inom många område.
Labradoodle är en ras som blivit populär att använda i vårdarbetet.
Ur allergisynpunkt bra. Lättlärda.Den vårdhund
jag först hörde talas om var vårdhunden Livia.
En labradoodle vars matte var läkare på
Barnsjukhus i Uppsala. Här vårdas barn med
cancerdiagnos.
Livia blev nominerad till vardagshjäte på TV4.
Jag tror att Cavapoo skulle vara lämplig hund
I vårdsammanhang.
Träffar vi någon med rollator på stan märks det att
Rasmus går igång.
- Mysa med Rasmus förhöjde livskvalité en lite stund
Kramar har kanske minskat Då kan en sån här
mysstund göra underverk. Skall man prata vetenskaplighet så strömmar oxytocinet vilket
leder till många positiva effekter.
Vara stadig på handen kan vara svårt. Mata Rasmus med sked. Ett kul sätt att öva.
Med Moltas har jag inte dessa ambitioner. När vi började tänka i banorna ny hund så var och är tanken att han i stort sett skall vara med oss och förgylla vår dag.
Har man en gång varit hundägare så är det svårt
att låta bli.
Sociala möten med andra hundägare är så trevligt.
Kände för 5år sen när vi flyttade till Helsingborg
att det underlättade att gå på hundpromenad.
Goda samtal o nya bekanta.
Hundarna nosar och man byter några ord med matte eller husse.
Tanken var egentligen att vi skulle vänta några år.
Rasmus börjar bli gammal. Rädslan att han skulle
känna sig bortträngd hade vi nog.
Alla mynt har dock två sidor. Kanske det kunde vara uppiggande var en aspekt.
Såg häromdagen ett TV program som hette
4-åringarna på äldreboendet. Efter ett antal besök
av glada pigga ungar mätte man hur de äldre var
före och efter. Forskarna förundrades över så goda resultat det hade blivit.
Detta tar jag med mej in i hundvärlden. Det kommer
att gå jättebra!
Två nätter har förflutit. Första natten blev inte mycket sömn. Det är såklart inte så konstigt
Lämna mamman och sin flock och komma till helt
nya människor. Klappade och försökt med allt men
det blev bara korta sovstunder.
Andra natten blev bättre. Sov i sin korg vid min säng. Klappade lite när Moltas gnydde.
Fick lite draghjälp av Rasmus som gav till ett litet
morrande på hundpappors vis.
Har idag anmält mej till en valpkurs på nätet.
Skall försöka vara flitig och berätta hur det går.
Kanske kan jag dela med mej av nyvunna kunskaper.