Min mormor Beda
Min mormor Beda Susanna Östin kom från Smålandstenar. Nio syskon.
Träffade Harald från Värmland.
Jag kommer ihåg som barn att han alltid grät floder när radion spelade Ack Värmeland du sköna.
Mormor berättade för mej för längesen,att hon i ungdomens vår blivit spådd att hon skulle flytta till ett stort hav och strax före sin död skulle hon vinna en storvinst på lotteri. Hon var så min mormor, att hon trodde lite på det ockulta. Det där med havet stämde in. Fllyttbilen gick till Varberg omkring 1918. Någon storvinst hörde jag inte talas om.
Mina tankar gick till Beda Susanna idag av en anledning. Jag har börjat vattenträna i Varbergs anrika varmbadhus.
Min mormor arbetade där. Hon var den tidens spaaterapeut, det hette baderska på den tiden.
Jag stannade kvar en stund efter passet. Jag brukar tycka att jag har svårt att minnas situationer från förr. Här fick jag nu nostalgikickar på löpande band. Det lär ju bli bättre och bättre med fjärrminnet med åren. Inte heller här är jag unik.
Jag fick ibland vara med henne på jobbet. Stor bassäng (tyckte jag då). Kvartslampa föregångaren till solarium. Det hela började i tvagningsrummet. Skrubba skrubba. Skrammel av rostfria bunkar som man fyllde med varmt vatten och hällde över kroppen.
Sedan var det bara att plaska på tills mormor tyckte att nu var det nog. Det hela avslutades med våffla med grädde och sylt i det lilla caféet. Här satt också lite finare badgäster som kom åter till baderskorna varje sommar.
Varberg var en kurort till vilken många återkom.
Ibland kan jag få för mej att önska det omöjliga. Under trädet på Getterön där jag sitter och filosoferar, tänk om jag kunde ta hit mamma o mormor, om så bara för en halv timma.
Om dom kan höra mina tankar skulle mormor säga, "jag kommer"' mamma däremot skulle lite krasst säga "sånt där tror jag inte ett ögonblick på". Hon var till skillnad från sin mor den mer jordnära typen.
Vem tror jag nu på, mamma eller mormor? Det får bli min lilla hemlighet💜