I huvudet på en vårdhund

Rasmus har ordet

Nu slår rubriken i huvudet på en vårdhund huvudet på spiken. Är jag den första hund som tagit studenten??? Utan att förhäva mej så tror jag i mitt stilla hundsinne att så är fallet.

Det här kräver en förklaring det kan man till och med förstå utan att ha tagit studenten. Marianne har börjat inspirera våra brukare till att sjunga. Jag har hört henne säga att en del av dem vi går till har lättare till en melodi än till orden.

Häromdagen fick jag lära mej "Kalle på spången". Ibland blir det en psalm. Idag blev det studentsången. Det var riktigt högtidligt.

Denna damen tycker mycket om mej det känner jag. Hon brukar ha lite svårt att hålla tråden men denna sången kunde hon. Säg vad ni vill men det är en skön känsla att vara första hund som tagit studenten!
                                                                                                                
                                                                                                                                                                                                         
                                                                       

                 

Det goda samtalet blev en sång.

Många dementa har svårt att hitta ord. Jag har tidigare i ett blogginlägg berättat om damen som började sjunga "For he is a jolly good fellow".

Tanken väcktes då hos mej, att sjunga för hunden var en god ide.

Stadens demenssköterska föreslog att vi skulle sjunga "Flicka från Backafall".

Det visade sig vara helt rätt. För sanna Landskroniter fanns denna text djupt rotad. Texten finns kvar och många minnen väcks.


Reflektioner längs vägen

Två månader kvar av vårdhundsprojektet. Tiden har gått fort. Vi känner oss nu varma i kläderna och heta i pälsen. Jag har lärt mej mycket. Rasmus har också utvecklats och gör hela tiden.

En del av mycket annat som vi känner varmt för är det vi har benämmt "Runda bords konferens". Dettä är alltså när vi samlas runt bordet, hunden i mitten och brukarna runt om.

En del reagerar på att vi har hunden på bordet. Vi har dock tänkt på det som skulle kunna bli kritik. Vi har införskaffat en tjock vaxduk och så spritavtvättar vi bordet efteråt.

Det är så många fördelar med att ha en hund av Rasmus storlek på bordet. Brukarna kommer så nära och en fin stämmning uppstår.

Vi börjar med en hälsningsrunda.Hunden går från den ena till den andra och hälsar,vi säger  alla vad vi heter.

Sedan följer en form av cirkelövning.Brukarna talar lite med Rasmus, en del sjunger. Sist träffade vi en kvinna med rötterna i England. Då blev det God save the queen och For he is a jolly good fellow.

Det här med att sjunga istället för att prata har visat sig vara bra. Ibland kan en person ha lättare till en invand visa än till orden.

Sedan gör vi olika övningar. På bilden här lär vi Rasmus att äta med sked