Mitt nya liv.....

Idag var jag hembjuden till min bästis 1-6 klass. Vi har sen det begav sig träffats lite hastigt på stan. Bytt några ord och inte mer. Det är alltså 52 år sen våra vägar skildes åt. Svindlande tanke.

Carina och hennes man Lennart har ett sommarhus i Träslövsläge utanför Varberg.

Där blev jag bjuden på god lunch. Kyckling i rosepepparsås. Jordgubbar och till dem vaniljglass.
Var skulle vi börja. 52år och massa tillbakablickar på tre timmar.
Det går aldrig. Det gick ganska bra.

Carina var klassens ljus till skillnad från mej som under mina första 6 skolår var jag  tämligen ointresserad av att plugga.
Min kloka mamma sa att ädel frukt mognar långsamt. Antagligen tog jag fasta på det,

Hur som helst. Ingen avundsamhet här inte . Jag tror att jag var lite stolt över att vara bästis med klassens ljus.
Vi kom som sagt inte så långt idag. Vi gjorde vårt bästa. Det var inte många tysta minuter. Inte någon faktiskt. Vi hade så trevligt.
Vi kan inte dröja länge till nästa gång. 52 år är inte att tänka på. I så fall blir det med änglavingarna.👼👼